När alla strategier slutar fungera, vad gör man då?

Det är en känsla som många föräldrar till barn med NPF känner igen. Efter en lång period av försök, anpassningar och nya rutiner börjar vardagen äntligen kännas lite lättare. Morgnarna flyter bättre, konflikterna har minskat och barnet verkar må bättre. Kanske vågar man till och med tänka att man äntligen har hittat rätt.

Och så händer något.

Plötsligt fungerar ingenting längre.

Det som tidigare skapade trygghet leder nu till frustration. Rutiner som barnet tidigare lutade sig mot verkar inte längre hjälpa och strategier som fungerat i månader möts plötsligt av motstånd. För många föräldrar kommer då samma tanke nästan omedelbart.

Vad har vi gjort fel?

Det är en förståelig tanke, men också en tanke som ofta blir väldigt tung att bära. För sanningen är att när något slutar fungera behöver det inte betyda att strategin var fel från början. Det behöver inte heller betyda att man har misslyckats som förälder.

I många fall betyder det helt enkelt att något har förändrats.

Barn utvecklas hela tiden, och barn med NPF är ofta extra känsliga för förändringar som kanske inte ens märks utåt. Kraven i skolan kanske har ökat utan att någon riktigt har tänkt på det. Den sociala belastningen kanske blivit större. Sömn, stress, hormoner, årstider eller längre perioder av ansträngning kan också påverka betydligt mer än vad omgivningen förstår. Ibland är det först när strategierna slutar fungera som man inser hur mycket barnet faktiskt har kämpat under en längre tid.

Många förväntar sig att utveckling ska gå framåt i en rak linje. Att när ett barn väl har lärt sig något eller hittat ett fungerande sätt att hantera vardagen, så ska det fortsätta på samma sätt. Men för många barn med NPF ser utveckling sällan ut så.

Det går ofta i perioder.

Det kan finnas långa stunder då mycket fungerar, för att sedan följas av en period där det känns som att man har tagit flera steg bakåt. Föräldrar beskriver ofta en stor frustration i detta. Kanske har barnet tidigare klarat av att gå till skolan utan större problem, men plötsligt blir morgnarna svåra igen. Kanske har övergångar fungerat bra under en lång tid, men nu leder de återigen till konflikter och utbrott.

Det är lätt att tolka det som ett bakslag.

Men många gånger handlar det snarare om att barnets belastning har förändrats.

För barn med NPF är kapaciteten sällan densamma varje dag. Förmågan påverkas av så många olika faktorer att samma barn kan fungera helt olika från en period till en annan. Det som var möjligt för några månader sedan kanske inte är möjligt just nu, inte för att barnet inte vill eller för att man som förälder gjort fel, utan för att förutsättningarna ser annorlunda ut.

Det är också viktigt att komma ihåg att strategier inte är permanenta lösningar. Ibland kan man nästan börja se dem som ett facit. Om vi bara gör på det här sättet kommer det att fungera. Men verkligheten är sällan så enkel.

Barn växer, utvecklas och förändras. Deras behov förändras också. Det som skapade trygghet vid sju års ålder kanske behöver se helt annorlunda ut vid tio. Det som fungerade under en lugn period kanske inte fungerar när kraven ökar eller när barnet är inne i en mer känslig fas.

Att en strategi slutar fungera betyder därför inte att allt arbete har varit förgäves.

Tvärtom.

Det betyder att man behöver börja vara nyfiken igen.

Vad är det som har förändrats? Vad verkar ta mer energi just nu? Finns det nya krav i barnets liv? Finns det tecken på ökad stress eller minskad återhämtning?

Ofta finns svaren i de små detaljerna.

Samtidigt är det viktigt att också prata om föräldrarnas situation. När strategier slutar fungera är det inte bara barnet som blir trött. Hela familjen påverkas. Många föräldrar beskriver en känsla av att ständigt behöva börja om, samtidigt som de redan är utmattade av allt de tidigare har kämpat med.

Det är lätt att börja tvivla på sig själv. Att tänka att man borde ha förstått tidigare, gjort annorlunda eller hittat bättre lösningar. Men att leva nära ett barn med stora behov innebär ofta en långvarig belastning, och även föräldrar har en gräns för hur mycket de orkar bära.

Det är därför inte konstigt att man ibland känner sig trött, frustrerad eller uppgiven.

Kanske är det viktigaste att komma ihåg att när något slutar fungera betyder det inte att ni är tillbaka på ruta ett. Det kan kännas så i stunden, men det är sällan sant. Ni känner ert barn bättre idag än ni gjorde för ett år sedan. Ni har erfarenheter, kunskap och en förståelse som ni inte hade tidigare. Ni vet mer om vad som skapar trygghet, vad som tar energi och vilka signaler som brukar komma innan det blir svårt.

Att behöva tänka om är inte ett misslyckande.

Det är en del av att leva med NPF.

Ibland behöver strategier förändras eftersom barnet har förändrats. Ibland behöver tempot sänkas för en period. Ibland behöver man börja om med nya ögon och försöka förstå vad barnet behöver just nu, snarare än vad som fungerade tidigare. Och kanske är det just där den största lättnaden finns. Att förstå att när något slutar fungera betyder det inte att ni har gjort fel. Det betyder bara att det är dags att stanna upp, vara nyfikna och tillsammans hitta nästa steg framåt.